Under huset där jag en gång bodde fanns en kulvert där rör för vatten, avlopp och värme gick. Man kunde klättra ned på en stege till underjorden (kulverten). Där var det läskigt att vara!
Till och med jag såg, med egna ögon, hur djävulen satt där i det mörkaste hörnet och glimmade med ögonen. Jag såg det fast jag hade rejäl ficklampa och lyste rakt in i de mörka hörnen, så var det beckmörkt ändå. Detta ställe låg precis under vårt vardagsrum. Man kunde nästan känna hur något andades. Luften pulserade och var tung och frän...
Nä, där var inga döda råttor som "doftade". Där var mycket torrt och fint, men om man grävde sig ner längre i marken så skulle det finnas en igenlagd underjordisk bäck, sägs det.
Om det inte varit så förtvivlat obehagligt att vistas i utrymmet under vårt vardagsrum så skulle vi ha kunnat gjort en gillestuga där. Det var full ståhöjd där, och den första ägaren av vårt hus hade redan påbörjat arbetet med denna gillestuga. Men varför det inte blev klart var jag inte säker på. Och nu för tiden är både han och hans fru döda sedan många år tillbaka.
Kanske är det de som går igen i vårt hus. Eller kanske svärmor. För om hon kunde så skulle hon absolut hålla ett vakande öga över oss. Det kunde jag slå vad om!
Den tänkta gillestugan i kulverten finns i en annan text (novell)... som många inte vågar läsa. Hrmpfff, räddharar! Fast jag tycker själv att den blev allt lite kuslig. Min fantasi blandat med lite snickesnack och teorier och skvaller och sanna berättelser om vad som funnit här mycket tidigare.
Originaltexten är från 2004-11-01
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar