Karolinerna - en berättelse från vår vistelse i Jämtland

 

 

För många år sedan träffade jag på Karolinerna för första gången. Tror det var 1999. Det var i norra Jämtland - Tåsjö. Jag såg dem vandra över fjällen och bergen i armod och elände. Frusna, trasiga kläder och utsvultna. På väg hem från ett krig som inte blev som de trodde. 

Hur det kom sig att jag fick kontakt med dem vet jag inte. De bara kom. De fick sedan vara med i en släktkrönika jag skrev år 2001, med T:s släkt i Tåsjö. Sedan har de varit tysta och inte påkallat uppmärksamhet. 

Nästa gång jag fick kontakt med Karolinerna var i en by nära Åre, i juni/juli 2025. Natten till 28/6 eller 29/6 kom de till stugan där vi var. De travade och vandrade genom stugan. Trampade och klampade. Stöveltramp. Både i takt och otakt. Jag vaknade otaliga gånger av deras trampande och klampande. De hördes mumla och prata emellanåt. Tänkte att detta måste ju de andra två ha hört men ingen sa något om detta. Det var nog bara jag som hörde dem. 

Några dagar senare var vi till Handöl, då såg jag att det fanns en utställning om just Karoliner. De var intressant. I alla fall för mig. Vid Handöl gick ju bevisligen den del av hären som kom från den delen av Norge som var närmast. Fick en känsla av att det kom Karoliner lite här och var från norska gränsen på den tiden. De flydde ju från kriget i Norge som gick lite fel. 

Nästa gång de uppenbarade sig var näst sista natten i stugan, 5/7. Då levde de inte om lika mycket. 

Hemma igen 7/7… morgonen den 8/7 i meditation fick jag rådet av min guide att hjälpa dem till rätt ställe… 

för de var fortfarande påtagligt närvarande hos mig. 

Jag vände mig då till dem och bad dem att titta efter om de såg Paradiset. När de såg Paradiset skulle de gå dit för att där var deras nära och kära. En efter en lämnade de denna värld. 

En berättelse ur verkliga livet. 

GLAD MIDSOMMAR!

Sommarlov från utställlningar!

 Nu har vi "harvat" genom de utställningar som var inbokade på första halvåret i år. Lite mätta är vi nog på detta. Just nu. Men andra tider kommer säkert...

då vi vill visa lite mer av våra verk. Videon visar vad vi ställde ut i Fagersta. Några verk är sålda och andra inte. Det är så det går till på utställningar. Det var många som tog visitkort så kanske händer något mer med målningarna. 

Vår går mot försommar - Utställning

Snart är det utställning. Denna gång kör vi den i Fagersta. Mer kommer om den.

Det är så grönt och fint nu. Det blommar och frodas. Gräsmattan är klippt flera gånger redan. Och på det har vi fått en del regn så att det kan frodas än mer. Känns bra. 

Förgätmigej... blommar. Underbart ljust blåa. Ser ut som små blommor av porslin. 

Liljekonvaljerna är på gång de också. Ser du blomknopparna?

Och eken som är så trög att komma igång... här är den på gång med både blad och blommor.

Denna vinter som varit har varit... lagom. Inte för mycket snö. Inte för kallt. Och inte för långt. Vi har varit utan snö ganska länge. Så länge att jag inte minns när den tog slut. Och i början av april var björkarna pålövade. Helt underbart, i alla fall för mig som längtat efter kortare och mildare vintrar. Nu är vi där!

 

TREVLIG VALBORG!

 

Om vi tar bort sol och koldioxid... så blir allt så bra... eller hur?

Björken har lövat. 

Det blommar. Inte bara maskrosor. Alla vårblommor. 

Det kvittrar och glittrar. 

Det är helt underbart. Och att det är tidig vår. 

Förr om åren, när vi bodde på fel ställe, så var våren så sen och skenade förbi i en faslig fart. Vi hann bara blinka till så var det över. 

Mina söta vänner. Maskrosor. Fast alla blommor är mina vänner. Bara det att denna skiner som en sol. Och solen är viktig i mitt liv. Den har alltid varit viktig.

Den borde vara viktig i allas liv. För utan solen hade vi inget liv. Då hade vi fått kasta in handduken redan innan vi var påtänkta. 

Dumheterna som en del har för sig... att dimma solen. Det är just bara dumheter. Hur i hela sjutton tror du att vi ska få mat att växa? Hur ska vi själva kunna leva? Hur ska djur och natur leva? Allt är faktiskt beroende av solen. Och luften. Koldioxiden. Som några tänkt att vi ska ta bort. Ja, det var fel tänkt, för utan den blir det också dåligt med någon tillväxt av det vi ska käka. 

Det är så många som tänker fel nu för tiden. Fel, fel, fel... eller inte tänker klart. Det är på det sättet allt blir bara dummare och dummare. Det är lika dumt som om jag skulle måla en tavla med ett hus i naturen. Då drar jag bara ett litet rött streck och säger att den är klar. Och det är den ju inte. Jag har ju bara tänkt och gjort i ett steg. För att det ska bli ett hus i en natur så måste jag ju tänka flera steg och göra flera steg. Eller hur?

Idag talade jag med min guide om sådana saker. Dumma saker som människor gör. Guiden håller med om att människor gör korkade saker. Eller rättare sagt att en del människor gör korkade saker. Tänker inte i flera led. Tänker inte på hur beslut drabbar omgivningen. Detta får konsekvenser. På flera plan. Vi har ofta många och långa konversationer, min guide och jag. 

 

Utställning Konst & Kulturrundan i Kolbäcksådalen

 Jag har i år deltagit i Konst & Kulturrundan i Kolbäcksådalen. Den gick av stapeln under påskdagarna. Många härliga deltagare hade målat och hantverkat av hjärtans lust och ställde ut en del av sina alster.

Många besökare hade vi. Vi slog förra årets besökarantal och nu är det väl läge att slå detta rekord nästa år. För de flesta av oss lär återkomma. Kan ju inte garantera att alla vill ställa ut nästa år. 

Nu i maj månad, närmare bestämt 16 - 25 maj ställer jag ut i Fagersta. Hamnboden, som ligger på hembygdsgåden i Fagersta. Om de blir några fler utställningar är inte planerat i dagsläget. Men... nu har jag liksom fått blodad tand. 

Att mina målningar var lite av sin sort såg jag. De flesta har inte den sortens målningar som jag har. Inte så att de andras är fel. Nej då. De är inte lika mina bara. Och meningen är ju att vi alla ska ha vår egen stil. Det blir bäst så. Det är därför vi är olika. Det är som i ett pussel. Vore alla bitar lika så blev det inget färdigt pussel och ingen bild på pusslet. Enkelt!

GLAD PÅSK!

 

Skärtorsdag 17 april 2025

 Så här ser det ut i min del av vårt land. Härligt eller hur?

Jag gillar det i alla fall. Underbara dagar med milt väder och ibland till och med sommartemperaturer. Det gör gott i människosjälar.