Karolinerna - en berättelse från vår vistelse i Jämtland

 

 

För många år sedan träffade jag på Karolinerna för första gången. Tror det var 1999. Det var i norra Jämtland - Tåsjö. Jag såg dem vandra över fjällen och bergen i armod och elände. Frusna, trasiga kläder och utsvultna. På väg hem från ett krig som inte blev som de trodde. 

Hur det kom sig att jag fick kontakt med dem vet jag inte. De bara kom. De fick sedan vara med i en släktkrönika jag skrev år 2001, med T:s släkt i Tåsjö. Sedan har de varit tysta och inte påkallat uppmärksamhet. 

Nästa gång jag fick kontakt med Karolinerna var i en by nära Åre, i juni/juli 2025. Natten till 28/6 eller 29/6 kom de till stugan där vi var. De travade och vandrade genom stugan. Trampade och klampade. Stöveltramp. Både i takt och otakt. Jag vaknade otaliga gånger av deras trampande och klampande. De hördes mumla och prata emellanåt. Tänkte att detta måste ju de andra två ha hört men ingen sa något om detta. Det var nog bara jag som hörde dem. 

Några dagar senare var vi till Handöl, då såg jag att det fanns en utställning om just Karoliner. De var intressant. I alla fall för mig. Vid Handöl gick ju bevisligen den del av hären som kom från den delen av Norge som var närmast. Fick en känsla av att det kom Karoliner lite här och var från norska gränsen på den tiden. De flydde ju från kriget i Norge som gick lite fel. 

Nästa gång de uppenbarade sig var näst sista natten i stugan, 5/7. Då levde de inte om lika mycket. 

Hemma igen 7/7… morgonen den 8/7 i meditation fick jag rådet av min guide att hjälpa dem till rätt ställe… 

för de var fortfarande påtagligt närvarande hos mig. 

Jag vände mig då till dem och bad dem att titta efter om de såg Paradiset. När de såg Paradiset skulle de gå dit för att där var deras nära och kära. En efter en lämnade de denna värld. 

En berättelse ur verkliga livet. 

Resa

Det närmar sig. Med stormsteg. Att åka hem. Snart drar vi...

Jag har känt energierna byggas upp under ca fjorton dagar. Det har pockat och dragit. Jag vet ju vilka ställen som drar lite mer än de andra. Och dit ska vi. Kolla just... energier.

Det känns lite märkligt. Det där när energierna kallar. Drar. Påminner. Om att de finns. Om att jag ska dyka upp. Om att berätta saker för mig. Om att jag kommer hem. På ett sätt tillbaka till brottsplatsen. Fast jag har inget brott att tala om. Inte ens att viska om. Jag ska bara sluta cirklarna. Äntligen.

Ja, äntligen. För i såååå många år har jag längtat hem. Längtat och längtat. Och. Nu. Händer. Det.

Inte bara i en semestervecka. Vi har en flyttning längre fram. Och den går HEM. Vi båda flyttar. Tro inget annat. Min respektive är lika glad som jag är. Inuti finns ett glatt skratt... som ibland rinner ut. Mer och mer. För vi har rätt att vara glada.

Vet att det finns de som inte alls gillar vad vi har för planer. Men det får stå för dem. De kan göra planer och förändra sina liv de också. Ingen har hindrat dem. Inte vi i alla fall.

Det enda problemet med att vi flyttar är att mitt andra hemma... Jämtland... blir så långt borta. Får väl lösa det med en husbil. Semester tar vi från maj till september så det blir inga problem. Jämtland finns ju kvar. Och där är så kallt om vintern. Klimatet är lite bättre dit vi ska.

Blir bra det!

 

En liten video om något som ligger mig varmt om hjärtat...

Sala Västmanland maj 2022

Jag gillar att fotografera. Jag gillar att filma. Jag gillar att göra videos. 

Här har jag gillat mitt hemma, Västmanland. En vecka i Sala, där jag är född. 

Det är både väldigt glädjande och samtidigt ledsamt att se både Västmanland och även den video om Norråker/Tåsjödalen som ligger i inlägget tidigare. Jag blir väldigt glad över att se filmerna, minnas, tänka tillbaka... för jag gillar verkligen ställena jag filmat och gjort video av. Jag längtar både till mitt kära hemma i Västmanland men även till mitt kära hemma i Jämtland... trots att jag inte är jämtlänning. Bara västmanlänning. Vilket inte är så bara! 

Norråkersresa i juletid

Äntligen fått ro och tid att göra film igen. 

De flesta filmer består ju av en massa snuttar av film som ska redigeras och sättas ihop till en video. Tar lite tid, och lite funderande ibland. 

Året var 2021. Vi åkte på lite ledighet till Norråker i Jämtland. Ett ställe vi brukar bevista lite då och nu. Fast nu var det ett år sedan. Tråkigt. Fast vi åkte ju åt andra hållet istället, det var bra. Precis lika bra. 

Håll till godo!

Norråker/Tåsjödalen Jämtland - Västmanland

Filmen om Norråker... från november 2019. Lika aktuell idag. Lika fin idag. Norråker och Tåsjödalen ligger mitt hjärta nära. Men på första plats... eller mer som på delad första plats kommer mitt hemma. Västmanland. 

Jag vill bo i Västmanland och åka på ledighet till Norråker och Tåsjödalen. Både vinter som sommar. En husbil vore toppen, då behövde vi inte vara bundna av att hyra bostad. Då är det bara att fricampa eller boka plats på campingen. I Västmanland skulle ett större torp eller ett annat fint hus vara guld värt. 

Fler filmer kommer på mitt YT-konto.

Den här videon med Pleiad-musik påminner mig väldigt om just min Norråkervideo:

Men här är originalet... till musiken i videon: