Jag har sett Svarta Madam!
Och det hemma i mitt eget badrum. I eller bakom spegeln befann hon sig.
Det började med att jag i halvmörkret stegade upp för trappan från undervåningen till mellanplanet där vi hade badrummet. Eftersom jag var hemma i mitt eget hus och visste var alla saker stod så tassade jag på utan att tända lamporna. Tyckte att jag såg badrumsdörren röra sig lite grand... men tänkte att jag nog inte var riktigt vaken. För det var ju mitt i natten.
Öppnade badrumsdörren. Famlade efter lysknappen och hittade den snart. Såg något i ögonvrån och vände mig därför om. Det jag då såg fick mig att frysa till is. En istapp var mer mjuk och rörlig än vad jag var där jag stod fastfrusen i golvet. Håret reste sig på huvudet på mig. Ingen vacker syn misstänker jag. För mitt ganska långa hår rätt upp skulle nog skrämma vilken kraftmänniska som helst. För att inte tala om det vrål jag stämde upp. Det kunde nog väcka de döda och mer därtill som kan finnas att väcka. Att ingen brydde sig om att vakna av grannar och andra boende i mitt område är mig en gåta. För som jag skrek! Ingen kan beskylla mig för att ha dålig lungkapacitet. Den som gör det ljuger. Kanske minns jag fel. Kanske skrek jag bara inombords. Men det verkade mycket realistiskt, mitt skrik i natten. Länge höll det på också. Mitt skrik alltså. Till sist blev jag rädd för mitt skrik jag med och slutade skrika.
Den jag såg skrek dock fortfarande ihållande och med ett isande tjut. Sällan har jag hört ett sådant oväsen. Såg den hemskaste varelse i spegeln. Trodde jag skulle svimma. Blundade och tänkte att jag bara hallucinerade. Öppnade ögonen igen... sakta. Och fy bubblan. Där var fortfarande den hemska varelsen. Hörde någon skrika igen och tänkte att det var nog bäst att hellre fly än illa fäkta. Och sanningen att säga så hade jag inget att fäkta med. Bara en badhandduk. Och en badhandduk är inget bra vapen. Möjligen för att skyla sig med när jag duschat och generade grannen ringer ihärdigt på min dörr.
Backar ut ur badrummet med oförrättat ärende. Stänger dörren och knackar sedan på den. Tänkte att det nog var någon som var där i legitimt ärende. Vet ju inte vem dottern bjudit hem att sova över. Tänkte att det var någon hennes kompis. Knackar på dörren igen. Men inget svar. Öppnar sakta och försiktigt. Men ingen finns där. Kliver in i badrummet och åter igen hör jag det där förskräckliga skriket och ser den hemska varelsen i spegeln.
Vet på en gång vem det är. Svarta Madam! Den som alla skolbarn varnade mig för. Visste att nu var det kokta fläsket stekt. Att jag var förlorad. Att inget skulle förbli som det en gång varit. Detta var slutet. Slutat på allt för TheHappyWolf.
Tänker att jag ska minsann täppa till truten på den där sabla Svarta Madam som gastar så för jävligt. Kliver fram mot spegeln med en handduk i högsta hugg. Är beredd på det värsta... vad nu det värsta kan vara när man går i närkamp med Svarta Madam. Höjer handen med handduken...
När jag precis ska tvåla till madamen med den hopknölade handduken ser jag det.
Faen, det var ju mig själv jag sett.
Jag är ju väldigt närsynt och hade inte sett att det var min egen spegelbild jag sett med mina skumma ögon i mörkret.
Originaltexten är från 2005-10-30
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar