Nu kör vi igen!

Hallå hallå!

Lång tids uppehåll. Men inget som inte för något gott med sig.

Datorbyte. Av nöden då den gamla laptopen är just... gammal. Lite trött. Klena muskler. Nu har jag en ny dator som har starka muskler. Den här klarar bilder och filmer. Bara det att jag får arbeta på ett annat sätt då jag inte är helt van vid en Mac. Men då jag har både iPhone och iPad så är det inte så svårt. 

Våren håller på. Varmt och skönt blandat med kalldrag. Men så är det ju. Såg att björkarna har små musöron. Faktiskt. Vi är ute så gott som varje dag och kollar in naturen. Vad har hänt sista tjugofyra timmarna? 

Nu när jag har ny dator kan jag åter igen filma och kunna göra videos. Filma har jag väl i och för sig kunnat ändå. Men det blev inget roligt när jag inte kunde fixa till filmer ganska inpå det jag filmat. Nu är det bara att gnugga in iMovie... det är i stort sett lika som det andra redigeringsprogrammet jag provat. Lite bättre kanske... jag har kikat på youtubevideos om redigering i detta program. 

För övrigt är vi nöjda med att ha bytt bostadsort. Det har blivit så lugnt. Enda felet är att det är långt till barnen... men sådant går att lösa. 

Februari 2024

 Tiden går. Nu är det redan februari. Snön smälter. Ibland regnar det. Ibland är det vacker sol. Känns inte som vinter längre. Vi lär få se om den är slut...

Längtar efter att ta på mig gympaskorna. Inte vinterskorna. Jo, jag vet att en del går med gympadojorna hela vintern. Det gör inte jag. Det blir kallt. Och halt. Kan vara nog halt ändå. Det har inte varit lika halt och eländigt denna vinter där vi bor nu. Det har varit vinterföre med lite snö att trava runt på. Inte is. Och is igen. Det har varit "gött"!

Nu väntar vi på våren. Den står bakom knuten och funderar på om och när det är dags att kliva fram och skina och glänsa. Småfåglar kvittrar vårlåten. Fast mest medan solen skiner. Är ju lite tidigt på året än. Men snart så.

Och idag är det - 2/2 2024... många tvåor. Lika blir det den 22 februari. 

Hälleskogsbrännan och min meditation

 Den 10 januari 2024 tog vi en tur till Hälleskogsbrännan för att reka. Det var värt att ta sig dit. Inte svårt. Nära oss också.

När jag stod där kom insikten… detta var vad jag såg för mitt inre i en meditation för länge sedan. Vi satt en grupp och mediterade vid vattnet i Söderbärke. Det var den 12 juli 2014. Jag tyckte då att det jag fick till mig och såg i meditationen inte hörde till vad ville med meditationen… men ibland blir det inte vad man vill utan det blir vad som ska fram helt enkelt. När det väl brann, det började 30 juli 2014, så följde jag det noga, men insåg inte då att det var detta jag redan sett. Nu vet jag det. Då var jag ledsen för att det drabbade mitt hemma, min hemtrakt. Knappt tio år sedan branden startade stod jag där och… insåg… vad jag sett. Mäktigt!

Det kommer att bli fler turer dit. Och det kommer att komma videofilm där i från.

 

Gott Nytt År!

Ett gott slut på 2023 och ett Gott Nytt År 2024

tillönskas er alla!

 

The Kingdom Come

Imagine Dragons - Demons (Lyric Video)

Jag drömde. Det handlade om ett hus där det skulle vara en utbildning... eller något liknande. Vi var ett antal damer. Bland annat en dam jag känner. Vi höll på att installera oss i våra rum, som hade utlovats som små lägenheter. Men så var det inte. Det var rum. Och vi delade kök, badrum och vardagsrum. 

I alla fall. Mitt i vår installation där vi småsnackade med varandra och grejade med vårt...

så kom orden...

The Kingdom Come...

bara de orden. Och med den melodi där de hör hemma. Jag fick skarpa order i drömmen att komma ihåg detta. Just de orden. Jag kom ihåg. 

Men jag vet inte vad som menas med detta. Just nu. Kommer nog på. Så brukar det vara. Och det handlade inte om låten med Imagine Dragons. Det var orden. Så det är väl bara att invänta vad det handlar om. 

Lite tänkte jag på hur jag fick till mig när vi i somras var i Anundshög och jag fick en vision. Jag såg hur jag stod, i ett tidigare liv, och sträckte ut armen och handen och pekade ut mot omgivningen och sa "detta är mitt rike". Fast det är en annan historia... som kanske kommer även hit. 

Nä, det handlar inte om något storhetsvansinne. Det handlar om sådant som inte alla förstår. Intuition. Vision. Andra tider. Inre seende. Ja, du vet. 

Och å andra sidan. Jag är ju nu i mitt rike. Jag är hemma. Jag är åter. Ordningen återställd. 

Juldagen 2023

 

Tidig morgonpromenad. Till kyrkan. Inte för julotta. För någon sådan var inte. Bara ändå. 

Där var anställda som sopade och skottade lite och fixade inför den mässa som skulle vara klockan elva på förmiddagen. Fick en guidad tur inne i kyrkan, förutom det vi kikade, fotograferade och filmade utanför. 

En fin liten kyrka vi har där vi bor. 

Nu är det jul!

 Så... ha er en riktigt jädra God Jul och ett lika Gott Nytt År! 

För det har vi förtjänat. Eller hur? Både du... och du... och du... och vi! Så ha det gott och lev väl i kärlek och goda energier. Julen handlar om ljus och kärlek. Inget annat. 

Önskelista julen 2023

 
GoPro Hero 12...

att använda tillsammans med mina två andra filmkameror. Ibland behövs flera för olika syften. 

Och naturligtvis behövs en ryggsäck till dessa. Enkelt att samla ihop dem och ha dem med sig på 

äventyr av olika slag. Och där stativen får plats. Kanske denna ryggsäck... eller denna. 

Bäst är ju att önska sig och sedan skaffa själv. Tomten är så sniken, oftast, så det blir helt andra saker. Trosor och strumpor köper jag själv. Slips använder jag inte. Godis käkar jag inte. Tja, det skulle vara en välfylld vinkällare då. Men då är jag så dålig på att dricka alkohol också. Så det går nog också bort. Skulle vara en villa i södra Spanien då och en gård öster eller väster om Västerås. Det skulle sitta bra. 

Snö. Gröna gräsmattor. Snö...

 Vi kom till en liten mängd snö. Cirka en decimeter. Precis lagom tycker jag. Sedan blev det milt. Mycket milt. Den lilla snömängd som var smälte nästan helt. Nu kommer lite mer snö. Det går ju mot jul. Klart det ska vara lite vitt på marken då. Det tycker nog de flesta. 

Här på bilder ser man ut över sjön. En av sjöarna. Bortom taket på villan. Det är närmare än vad man tror. Kan nästan spotta dit. Fast spottar gör jag ju inte. Kommer att bli härligt till sommaren att ha badsjön så nära. Nästan så vi kan hoppa från balkongen ner i sjön. Nästan. Om vi hoppar lite mer än rakt ner. 

Det finns en sjö till. Norr om oss. Den går samman med denna via en kanal. Så... mycket vatten. Men inte lika kalla vindar som tidigare när vi bodde vid kusten. Det vattnet är ett annat vatten. Det är större och blåsigare. Här har jag inte frusit en enda dag än. Täckbyxor är nästan för mycket. Och ingen extra tröja under jackan. Visst, jackorna är vinterfodrade... men ändå. Mest vanligt har ju varit att dra på en extra tröja under. Stickad eller fleece. Inte nu längre. Då svettas jag. 

Idag är det onsdag. På söndag är det jul. Härliga tider. 

BLA BLA BLA...

 

Många kikar in här... men säger inget. Det går bra att kommentera mina inlägg. Håll bara en hyfsad ton så händer inget obehagligt. Är man sur och arg håller man sig på sin kammare till det går över. Är man glad och fin till sinnes så skriver man ju inget dåligt, får inget ohyfs ur sina fingrar på tangentbordet. Så vänner...

det gör inget med kommentarer. 

Behövs inget fjäsk. Bara vanliga normala kommentarer om vad jag präntat ned. Eller om någon bild jag visat. Men visst... du är välkommen att läsa ändå. Känns bara roligare att kommunicera. Så slipper jag kika i spåkulan. 

Zorro & Zirris

Hej på er gubbar och gummor!

Vi är Zorro & Zirris. 

Vi är två glada rävar med varsin räv bakom våra vänstra öron. Dubbelt rävigt, om du funderar. Kan behövas i dessa tider. Ja, inte när det är jul. När det är de andra tiderna som alla talar om. Eller om det var otid. 

När det är otid, eller tid, eller andra tider... kan det behövas att man blir lite upplivad och uppspelt. Det kan vi stå till tjänst med. Vi skyr inga medel. Jo, kanske tvättmedel då. Det blir så kallt och löddrigt och skumt. Fast än har vi inte råkat på detta fenomen... det har vår namne Zorro som bor hos en pojke. Han som är pappa till våra upptåg. Förutom damen vi bor hos då. Fast vi har ingen pappa. Ingen mamma heller. Vi har andra människor. 

Nu när det drar ihop sig till jul har vi gjort en liten julhälsning på video. Om vi får säga det så blev den bra, fast det låter konstigt om rösten som talar. Det är inte vi. Det är en robot. En robot är inte en räv. Rävar låter bättre men rävröst fanns inte att uppbringa. Sorgligt. Världen är ju full av rävar. Både fyrbenta och så även tvåbenta. Men de är inte riktiga rävar. De låtsas. Och de är inte snälla. Vi är snälla, fast ibland blir det väldigt busigt. Det kommer att visa sig. 

Rävliga hälsningar
Zorro&Zirris

Julmarknad

Idag, lördag 16 december, var det julmarknad i vår by. Bakom de stora husen fanns julmarknaden. Många besökare, varav vi var två. Milt väder med några plusgrader. Skönt att promenera. Inte långt alls. Mycket fanns att inhandla. Vi handlade lite råhonung. 

 

Ett nytt liv!

 

Flyttlasset har gått. Vi är på vår nya plats. Känns bara bra. Känns som om jag alltid varit här. Fast det har jag ju inte. På gott och ont. Men man måste se lite av varje i livet. Och nu vill jag se det jag ser i Västmanland. Mitt hemma. Även makens hemma. Eftersom han alltid längtat söder ut. 

Nu börjar ett nytt liv. Jag avslutade ett på en ort där jag inte ville bo. Fast inte som en flykt. För i så fall skulle jag stuckit för länge sedan. Det var helt enkelt dags att börja om. Avsluta det gamla och starta det nya. Det skulle flera våga sig på. Kostar lite möda och arbete men det är det värt. 

Nu bor vi på en lugn ort. Nära, nära, till vatten. Nära, nära, till skog och mark. Nära till det mesta. Centralt, kan man säga. Lätt att ta sig till äventyr och storstäder. Om man vill. 

Ja, det känns bra. 

Oscar Zia - Human (Official Audio)

Det snöar. Det blåser ganska bra. Kallt är det också fast det visade på +1 grad. Blåset som gör kylan...

därför kan man roa sig med att lyssna på Oscar. En helt vanlig onsdag i slutet av november. Den näst sista onsdagen denna månad. Kommer aldrig igen. 

Med huvudet djupt nere i flyttkartonger...

finner man en del saker man glömt att man hade... bra saker att finna. Man kan också finna det man glömt att man hade och gärna vill fortsätta att glömma. Och annat har spelat ut sin roll. Då kan detta få byta ägare. 

Med huvudet djupt nere i flyttkartonger...

blir man jädra less. Det är inte kul att packa. Det är inte kul att det blir megastökigt när ett hem ska packas ihop. Kartonger överallt. Känns som om jag packar och grejar om nätterna också. Hoppas bara att jag inte packar upp då... då!

Med huvudet djupt nere i flyttkartonger...

så blir det bra sedan det packats upp och kommit på plats igen. Det vet jag helt säkert. Och då kanske man ser på sina saker med andra ögon. 

Veckan mellan Halloween och Allhelgona - läskigt tema 24

 

Nu är det över!

Nu kan du andas ut!

Nu ska jag fila lite på advent, lucia, och julfirandet. Vad som månde komma ut av det får vi väl se. Lovar inget. Fast tomten ska ju vara en snäll en... 

Veckan mellan Halloween och Allhelgona - läskigt tema 23

 

Såg du här om kvällen... den svarta katten med snålställda ögon som rusade över vägen, fräsande en förbannelse över dig genom sin fradgande huggtandsförsedda käft?

Har du hört de långa klorna som ristat på ditt fönsterglas och i ytterdörrens trä?

Har du hört det dova gurglande morrandet om nätterna?

Har du tröttnat på tisslandet och tasslandet i vrårna... alla mörka skuggor som förföljer dig... alla hyss du blivit utsatt för?

Då ska du få lite tips hur man på några enkla sätt får bort spöken, andar och annat oönskat:

Städa
För vilket spöke vill sugas in i dammsugaren och ligga där tillsammans med ett gäng dammråttor eller jagas hit och dit av din dammvippa och skurborste

Bjud hem en präst
Det vet ju alla att spöken och präster inte kan samsas under samma tak
Eller var det tvärtom... kanske?

Vanans makt är stor
Vänj dig och nonchalera dem så får de tråkigt och letar upp någon annan att spöka för. Kanske grannen. 

Andeutdrivare
Funkar nog bäst i amerikanska filmer. Men testa dig fram!

Lortiga snusgubbar
Ta hem ett gäng lortiga snusgubbar i brynja och låt dem sitta i soffan och drick öl, rapa och fisa, gapa och hojta. Låt dem gärna se på sport på tv. Med ljudet på högt. 
Vem vill då vara kvar där? Till och med spöken får nog.

Variant på snusgubbetemat
Ta hem ett gäng ivrigt kacklande kafferepstanter, nybadade i parfym och med gälla höga röster får de sedan smaska, sörpla, fnissa och skvallra - idén är samma som med gubbarna - vem vill vara kvar i tanternas närhet?
Till och med spöken och andar får ont i skallen av dem.

Surströmmingsvarianten
Samla både snusgubbarna och kafferepstanterna och öppna en stor burk surströmming och bjud runt.
Vilken osalig själ väljer då att stanna kvar tror ni?

Bli förbannad...
och be alla jävlar och spöken - inklusive snusgubbar och kafferepstanterna... att dra åt fanders.
Svär, domdera och var riktigt jävligt förbannad. Se till att det ryker ur dina öron och att dina ögon glöder och att dina förbannelser är riktigt grova och att du verkligen menar det du vräker ur dig! Även den mest förhärdade djävul blir då förskräckt och pyser från ditt hem.

Men observera! Det finns risk att du bara får någon annans spöken och andar - att ni bara byter spöken med grannen eller någon annan. Testa i alla fall!

Originaltexten är från 2004-11-07

Veckan mellan Halloween och Allhelgona - läskigt tema 22

 

Kusliga ting hända
hur ska du dig vända?
För hur du än gör så har du inga ögon i nacken... och kan inte se vad som döljer sig bakom din rygg.

En gång när vi kom till sommarlandet och klev in i huset så var skrubbdörren på övervåningen öppen på vid gavel. 

Den dörren är svår att öppna och öppnas med nyckel som ska vridas två varv runt. Och dörren kan inte öppnas bara av sig själv. Vi har testat så många gånger. Det går inte att den öppnar sig utan hjälp. 

Tidigare har andra dörrar öppnats när vi varit borta men de dörrarna har inget nyckellås... så vi har bortförklarat med att det kanske blivit något drag i huset. Även om vi inte trott på det. 

Alla dessa gånger har ingen annan varit inne i huset när vi varit borta. Ingen. 

Originaltexten är från 2004-11-06

Veckan mellan Halloween och Allhelgona - läskigt tema 21

 

På sommarlandet kunde man ibland höra prat som av ett gäng små barn som leker och pladdrar glatt. Men inga barn fanns att hitta i närheten. Det är skogen, sjön och vägen. Och inget mer!

Ändå hörs pratet av barnen klart och tydligt. Men det går inte att exakt höra vad de säger. Och detta har flera personer hört ett flertal gånger. 

Originaltexten är från 2004-11-06

Veckan mellan Halloween och Allhelgona - läskigt tema 20

 

Vi tar väl ännu ett vacklande steg på den stig vi börjat på denna vecka...

Hur går det med de osaliga där hemma hos er?
Har de blivit mer påtagliga i och med helgen?
Eller märker ni inget alls?

Min mor har berättat för mig om en händelse när jag bara var ett år gammal. 

Min mor står vid köksbänken och ska laga mat och jag sitter på golvet nedanför och leker med något. Mitt i det mor håller på att förbereda maten så ändras köket till ett mycket gammalt kök och mor har gamla kläder på sig... lång grå kjol och en överdel och jag som sitter på golvet har en gammaldags kolt.

Och golvet jag sitter på är stampat jordgolv!

I några sekunder ser hon detta och sedan är det plötsligt det vanliga moderna köket. Detta var fortfarande väldigt verkligt för mor när hon berättade det för mig. 

Originaltexten är från 2004-11-06

Veckan mellan Halloween och Allhelgona - läskigt tema 19

 

Temaveckan fortsätter.

De ser dig! De som du inte ser - ser dig!

Det har varit några incidenter på övervåningen på lantstället - men inte så gott som varje natt eller dag. Bara några enstaka gånger. 

Yngsta barnet har upplevt otäcka saker uppe i barnsovrummet. Hon hade ofta väldigt lätt sömn och vaknade för minsta lilla störning. En natt satt hon i sängen och gallskrek rakt ut att vi "skulle ta bort gubben som var så arg".

Hon var isande kall och hysterisk och fick komma och lägga sig i vår säng. Där hickade hon ur sig att det hade kommit in en stor liksom genomskinlig man genom den stängda dörren mot hallen och hämtat ett par små barn. Hon sa "vitterbarn"...

Mannen hade skällt och varit mycket förgrymmad på dessa barn och tagit dem i handen och gått i väg med dem. Genom den stängda dörren!

Detta berättade hon om länge, i många år. Och hon ville efter det inte vara ensam uppe i rummet tio år efter händelsen. Om ingen av oss följde henne tog hon hundarna med sig upp och tvingade dem att stanna hos henne, trots att de ville till matte. 

Originaltexten är från 2004-11-05

Veckan mellan Halloween och Allhelgona - läskigt tema 18

 

På den tiden hade jag en man som arbetade treskift, Jag satt alltid uppe och väntade in att han kom hem vid 23-tiden. Barnen sov och det var lugnt och skönt. Jag lyssnade ofta på radion och stickade eller läste en tidning eller bok.

Varje kväll, ungefär tio minuter innan mannen kom hem och stack nyckel i dörrlåset hörde jag hur någon gjorde exakt det. Satte nyckeln i låset och vred om!

Men ingen kom in genom dörren!

Och ingen fanns utanför dörren!

Första gångerna funderade jag vad han sysslade med som aldrig klev in genom dörren. Så jag gick för att se vad han gjorde. Men det fanns ingen där. Alldeles tomt på folk var det. Jag som var ensam hemma med de små barnen tyckte att det var läskigt för det kunde ju ha varit någon annan som försökte låsa upp dörren. Men detta upprepade sig flera gånger och efter ett tag blev det en vana att han "gick före". Och det var alltid på de veckor han arbetade eftermiddagsskiftet. Inte då han arbetade förmiddag eller natt. 

Originaltexten är från 2004-11-05

Veckan mellan Halloween och Allhelgona - läskigt tema 17

 

Idag fortsätter vi på den knaggliga vandringen på det läskiga temats vältrampade stig.

Hur har ni det med era förtappade själar så här i halloweentid/allhelgonatid?

Skrapar och krafsar det intensivt på ditt fönster om kvällarna, med gnisslande klor?

Och har du sett konstiga skuggor utanför fönstret? Trots att du blinkade febrilt med ögonen för att klarna dem så var skuggorna där ändå...

För du är ju inte ensam!

Har du bitit ner fingernaglarna... och kanske tånaglarna också?

Eller har du fått hjälp med det av någon du inte sett?

För du är ju inte ensam!

Har det knackat på dörren men ingen varit där när du gluttat ut? Och precis när du stängt dörren har det knackat igen, innan du hunnit vända ryggen mot dörren för att gå in i bostaden. 
Och nu har du hjärtat uppe i huvudet någonstans.

För du är ju inte ensam!

Förbannar du i mörkret att du var så kaxig i dagsljus och skulle sitta ensam i ditt lilla hus på kvällen?
Och nu hör du steg och tisslande och tasslande överallt... men ser inget.

För du är ju inte ensam!

Sitter du med ett darrande finger ivrigt följande raderna i din utnötta bibel... letande efter rätt ord att dräpa det otäcka med?
Kommer du ihåg att läsa din Fader Vår?
För du har ju fått lära dig från barnsben att när det är djävulskap på gång ska man konsultera sin Gud.  Såvida han arbetar den tiden på dygnet! Annars får du kontakta hans ställföreträdare - prästen. 

För din egen skull...
Läs Fader Vår och läs bibeln.
Annars är du räddningslöst förlorad i denna spöklika helg då alla möjliga oknytt är på vift för att kolla upp oss och världen. 

Och vet du?
De älskar att skrämma små rädda människor från vettet!
Ju mer rädd du är desto roligare för de osaliga.

Originaltexten är från 2004-11-05

Veckan mellan Halloween och Allhelgona - läskigt tema 16

 

Jag har sett Svarta Madam!

Och det hemma i mitt eget badrum. I eller bakom spegeln befann hon sig.

Det började med att jag i halvmörkret stegade upp för trappan från undervåningen till mellanplanet där vi hade badrummet. Eftersom jag var hemma i mitt eget hus och visste var alla saker stod så tassade jag på utan att tända lamporna. Tyckte att jag såg badrumsdörren röra sig lite grand... men tänkte att jag nog inte var riktigt vaken. För det var ju mitt i natten.

Öppnade badrumsdörren. Famlade efter lysknappen och hittade den snart. Såg något i ögonvrån och vände mig därför om. Det jag då såg fick mig att frysa till is. En istapp var mer mjuk och rörlig än vad jag var där jag stod fastfrusen i golvet. Håret reste sig på huvudet på mig. Ingen vacker syn misstänker jag. För mitt ganska långa hår rätt upp skulle nog skrämma vilken kraftmänniska som helst. För att inte tala om det vrål jag stämde upp. Det kunde nog väcka de döda och mer därtill som kan finnas att väcka. Att ingen brydde sig om att vakna av grannar och andra boende i mitt område är mig en gåta. För som jag skrek! Ingen kan beskylla mig för att ha dålig lungkapacitet. Den som gör det ljuger. Kanske minns jag fel. Kanske skrek jag bara inombords. Men det verkade mycket realistiskt, mitt skrik i natten. Länge höll det på också. Mitt skrik alltså. Till sist blev jag rädd för mitt skrik jag med och slutade skrika. 

Den jag såg skrek dock fortfarande ihållande och med ett isande tjut. Sällan har jag hört ett sådant oväsen. Såg den hemskaste varelse i spegeln. Trodde jag skulle svimma. Blundade och tänkte att jag bara hallucinerade. Öppnade ögonen igen... sakta. Och fy bubblan. Där var fortfarande den hemska varelsen. Hörde någon skrika igen och tänkte att det var nog bäst att hellre fly än illa fäkta. Och sanningen att säga så hade jag inget att fäkta med. Bara en badhandduk. Och en badhandduk är inget bra vapen. Möjligen för att skyla sig med när jag duschat och generade grannen ringer ihärdigt på min dörr. 

Backar ut ur badrummet med oförrättat ärende. Stänger dörren och knackar sedan på den. Tänkte att det nog var någon som var där i legitimt ärende. Vet ju inte vem dottern bjudit hem att sova över. Tänkte att det var någon hennes kompis. Knackar på dörren igen. Men inget svar. Öppnar sakta och försiktigt. Men ingen finns där. Kliver in i badrummet och åter igen hör jag det där förskräckliga skriket och ser den hemska varelsen i spegeln. 

Vet på en gång vem det är. Svarta Madam! Den som alla skolbarn varnade mig för. Visste att nu var det kokta fläsket stekt. Att jag var förlorad. Att inget skulle förbli som det en gång varit. Detta var slutet. Slutat på allt för TheHappyWolf. 

Tänker att jag ska minsann täppa till truten på den där sabla Svarta Madam som gastar så för jävligt. Kliver fram mot spegeln med en handduk i högsta hugg. Är beredd på det värsta... vad nu det värsta kan vara när man går i närkamp med Svarta Madam. Höjer handen med handduken...

När jag precis ska tvåla till madamen med den hopknölade handduken ser jag det.

Faen, det var ju mig själv jag sett. 
Jag är ju väldigt närsynt och hade inte sett att det var min egen spegelbild jag sett med mina skumma ögon i mörkret. 

Originaltexten är från 2005-10-30

Veckan mellan Halloween och Allhelgona - läskigt tema 15

 

Nu är det Halloween! 
Och då börjar vi vandringen på skräckens aveny.

Jag ser dig!
En kall mörk kväll när du är på väg hem på en enslig gata sitter jag där och betraktar dig.
Föga anar du att du är bevakad.
Uppe på gatlampans topp sitter jag.
På långt håll har jag redan upptäckt dig.
Men du anar inget.
Jag har svårt att bestämma mig om jag är ond eller god.

Har ingen riktig känsla för det.
Kanske lutar det mot att jag i alla fall är av den ondare sorten...

Du har inte sett mig, för du har inte en tanke på att någon kan sitta på en gatlyktas topp. 
Och skulle du mot förmodan ha upptäckt mig skulle du tro att du har drömt... för ingen mer än fåglar sitter på gatlyktorna.

Du kommer släntrande närmare och närmare där jag sitter.
Jag kan se in i din själ och läsa dina tankar. 
Men vad jag ser behåller jag för mig själv och för egna ändamål.

När du går förbi under lyktan kan jag inte låta bli att sträcka ut min stora vinge och den snuddar lätt vid din kind.
Förtrollad tittar du dig omkring men kan inte se någon eller något.
Mjukt berörd går du vidare efter att försiktigt ha känt på kinden med din hand. 
Jag ser att du tänker att du på något sätt måste ha somnat till och drömt under din ensamma promenad hem.

På plötsligt milt och gott humör där jag sitter, högt uppe på lampan, får jag för mig att jag ska blåsa lite stjärnstoft in i din själ.
Det kunde lika gärna ha blivit att jag svärtat ner din själ och sänt dig till avgrundens rand för att kämpa för ditt liv.

För det onda och det goda kämpar fortfarande om platsen i min själ.

Originaltexten är från 2004-01-04 och är en del av fem som hör ihop.