Jag ska ta mig ett snack med Näcken och höra hur han har det i denna bråda tid.
Glad Midsommar!
Jag ska ta mig ett snack med Näcken och höra hur han har det i denna bråda tid.
Glad Midsommar!
Jag ska ha en så bra påsk det går, med att vara på Konsthallen och visa min konst och även servera fika till de som vill ha.
Mellan detta ska jag vara hemma, slappa, och göra mer musik. Om vädret blir bra, vilket jag inte kollat än... så blir det att vara ute också. Inte illa.
Varsågoda! Lite nattmusik... eller till vilken tid som helst på dygnet.
Hur det kom sig att jag fick kontakt med dem vet jag inte. De bara kom. De fick sedan vara med i en släktkrönika jag skrev år 2001, med T:s släkt i Tåsjö. Sedan har de varit tysta och inte påkallat uppmärksamhet.
Nästa gång jag fick kontakt med Karolinerna var i en by nära Åre, i juni/juli 2025. Natten till 28/6 eller 29/6 kom de till stugan där vi var. De travade och vandrade genom stugan. Trampade och klampade. Stöveltramp. Både i takt och otakt. Jag vaknade otaliga gånger av deras trampande och klampande. De hördes mumla och prata emellanåt. Tänkte att detta måste ju de andra två ha hört men ingen sa något om detta. Det var nog bara jag som hörde dem.
Några dagar senare var vi till Handöl, då såg jag att det fanns en utställning om just Karoliner. De var intressant. I alla fall för mig. Vid Handöl gick ju bevisligen den del av hären som kom från den delen av Norge som var närmast. Fick en känsla av att det kom Karoliner lite här och var från norska gränsen på den tiden. De flydde ju från kriget i Norge som gick lite fel.
Nästa gång de uppenbarade sig var näst sista natten i stugan, 5/7. Då levde de inte om lika mycket.
Hemma igen 7/7… morgonen den 8/7 i meditation fick jag rådet av min guide att hjälpa dem till rätt ställe…
för de var fortfarande påtagligt närvarande hos mig.
Jag vände mig då till dem och bad dem att titta efter om de såg Paradiset. När de såg Paradiset skulle de gå dit för att där var deras nära och kära. En efter en lämnade de denna värld.
En berättelse ur verkliga livet.
då vi vill visa lite mer av våra verk. Videon visar vad vi ställde ut i Fagersta. Några verk är sålda och andra inte. Det är så det går till på utställningar. Det var många som tog visitkort så kanske händer något mer med målningarna.
Många besökare hade vi. Vi slog förra årets besökarantal och nu är det väl läge att slå detta rekord nästa år. För de flesta av oss lär återkomma. Kan ju inte garantera att alla vill ställa ut nästa år.
Nu i maj månad, närmare bestämt 16 - 25 maj ställer jag ut i Fagersta. Hamnboden, som ligger på hembygdsgåden i Fagersta. Om de blir några fler utställningar är inte planerat i dagsläget. Men... nu har jag liksom fått blodad tand.
Att mina målningar var lite av sin sort såg jag. De flesta har inte den sortens målningar som jag har. Inte så att de andras är fel. Nej då. De är inte lika mina bara. Och meningen är ju att vi alla ska ha vår egen stil. Det blir bäst så. Det är därför vi är olika. Det är som i ett pussel. Vore alla bitar lika så blev det inget färdigt pussel och ingen bild på pusslet. Enkelt!
Jag gillar det i alla fall. Underbara dagar med milt väder och ibland till och med sommartemperaturer. Det gör gott i människosjälar.
Jamen just det... välkommen hit!