Skuld och skam - om att skuldbelägga den som ingen skuld bär

Länge, länge, länge... har min önskan varit att återkomma till mina rötter. Troget och tålmodigt har jag ändå stannat där jag inte trivts. Allt för att tillfredsställa andras önskan och vilja. 

Barnen har numera egna liv. Och är också flyttbara... det vill säga... de kan också resa dit där jag finns. Och jag kan resa dit de finns. Inga problem med det. Och barnen är inte problemet. Varken mina barn eller makens barn. 

Problemet dök upp i annan nära släkt. "Förbud" att semestra i mitt hemma. Till och med. Förbud på det sättet att ingen "hade godkänt" att vi åkte och förlustade oss. Och det var en sur och mycket märklig inställning på dem när vi träffade dem efter vår resa. Ingen tyckte att det behövdes att resa. Och speciellt inte dit vi åkte. Nä, vi skulle sitta hemma och inte slösa på pengar som någon annan kunde ha fått. 

Dessutom skulle vi ge service till de som inte gillade att vi åkte som vi ville. Att vi levde vårt liv som vi ville. Medan de levde som de själva ville. 

Nu är det skuldbeläggning till max. Skambeläggning. Bara för en flyttning. Inom landet. Inget konstigt med det. Vi ville byta bostadsort. Jag ville hem. Största delen av mitt liv har jag bott där andra ville att jag skulle bo. Nu är det slut med detta. Nu vill jag bo där jag vill bo. Det är ju inte som att vi flyttar till en annan planet. Men så ses det...

Nu är vi totalt uteslutna ur släkten (inte bland barnen). Det sänds brev med krav. Krav på att vi ska göra si och göra så. Att vi har skuld på grund av att vi i slutet av året flyttar. Dit vi själva vill. Och det är inte ens så att mannen i mitt liv inte vill. Han vill flytta han med. Lika mycket som jag vill det. 

Men nej. Vi "får inte flytta". Redan samma dag som vi berättade att vi troligen flyttar i slutet av året så sammankallades släkten och beslutade om repressalier mot oss. Men de kommer ingen vart med det. Vi blir bara än mer beslutna att vi ska leva det liv vi vill leva. För så ska alla få göra. Det är inte så att vi lever något märkligt eller kriminellt liv. Vi har samma liv som de allra flesta vuxna. Inget konstigt med det. Men nu svartmålas vi å det grymmaste. 

Men det lär slå tillbaka på dem själva! Det var det där med karma... bland annat. 

Skulle kunna berätta en massa skit här, men var och en kan tänka sig själv. Vi har inte gjort något fel. Vi flyttar. Inget mer med det. Och det beror inte på något annat än att vi vill flytta. Inga konstigheter med det. Vill man flytta får man flytta. Hur många andra flyttar inte?

Dessutom är vi myndiga. Vi var det i alla fall sist vi kollade.