Resa

Det närmar sig. Med stormsteg. Att åka hem. Snart drar vi...

Jag har känt energierna byggas upp under ca fjorton dagar. Det har pockat och dragit. Jag vet ju vilka ställen som drar lite mer än de andra. Och dit ska vi. Kolla just... energier.

Det känns lite märkligt. Det där när energierna kallar. Drar. Påminner. Om att de finns. Om att jag ska dyka upp. Om att berätta saker för mig. Om att jag kommer hem. På ett sätt tillbaka till brottsplatsen. Fast jag har inget brott att tala om. Inte ens att viska om. Jag ska bara sluta cirklarna. Äntligen.

Ja, äntligen. För i såååå många år har jag längtat hem. Längtat och längtat. Och. Nu. Händer. Det.

Inte bara i en semestervecka. Vi har en flyttning längre fram. Och den går HEM. Vi båda flyttar. Tro inget annat. Min respektive är lika glad som jag är. Inuti finns ett glatt skratt... som ibland rinner ut. Mer och mer. För vi har rätt att vara glada.

Vet att det finns de som inte alls gillar vad vi har för planer. Men det får stå för dem. De kan göra planer och förändra sina liv de också. Ingen har hindrat dem. Inte vi i alla fall.

Det enda problemet med att vi flyttar är att mitt andra hemma... Jämtland... blir så långt borta. Får väl lösa det med en husbil. Semester tar vi från maj till september så det blir inga problem. Jämtland finns ju kvar. Och där är så kallt om vintern. Klimatet är lite bättre dit vi ska.

Blir bra det!