Hon har uppenbarat sig igen. För det är en hon.
I en ny meditation kom hon tillbaka. Jag fick hennes namn och var hon kom från. Och hon följer mig. Hur länge vet jag inte. Så länge det behövs.
Hon är lång. Smal. Talar ett språk som jag inte borde fatta... men det gör jag. Vi snackade båda. Hon var klädd i en vackert blå... liksom... overall. Och med ett vackert bälte i midjan, som glimmade i olika färger.
Är ju också liksom lite kul att jag kan teckna av de jag möter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar