På morgonen, vid frukost, satt vi vid bänken vid fönstret. Solen sken och himlen var helt blå. Plötsligt ser jag ett litet moln… format som en fiskmås. Ja, en fiskmås. Tittade och tittade på molnet, som närmade sig mer och mer. Fortfarande var det en fiskmås! När molnet kom närmare löstes det upp, mitt på den blå himlen. Och inte har jag någon bild heller… för jag ville inte skena efter mobilen eller kameran… så ni får tro mig ändå.
Det är viktigt att våga vara först. Mod får du genom att lära känna dig själv
och din kraft. Min gåva till dig är framåtanda.
Fiskmåsen berättade stolt för mig: ”För att visa mitt mod är jag alltid först.
Det är det som gjort mig så känd!”
På eftermiddagen tog vi en promenad i solens sken. Himlen
var väldigt blå och utan moln. Märkligt att se en så blå himmel. Det var länge
sedan. Inte ett enda streck var ritat på himlen. Halleluja!
Vi vandrade och jag kikade på himlen, och på trädens toppar. Jag gillar att glo på trädtoppar och minns då alltid vad jag fick för meddelande i en meditation för många år sedan… ”titta mot trädtopparna”. Länge visste jag inte vad det menades med detta, men idag vet jag.
Egentligen har det
väl inte med trädtopparna att göra… mer med vad man kan se om man lyfter
blicken från det i ögonhöjd eller lägre. Det jag tittade på var ett par tallar,
och en sälg. Sälgen hade grå videkissar. Inte blommande gula än, men det
kommer. De var grå och satt på var kvist och lapade sol. Och himlen var
fortfarande väldigt blå. Underbart blå. Precis som jag minns från det jag var
liten och låg på gräset och spanade mot det blå. Redan då gjorde jag det och
väntade att få se något…
Sälg – enligt Solögas bok Växternas språk:
Var en vän för att få en vän:
Visdom: Jag ger av min värme och kärlek till andra. Jag tar emot värme och kärlek
från andra.
Tall – enligt Solögas bok Växternas språk:
Gör alltid bruk av din egen visdom.
Visdom: Jag är stolt över allt jag kan. Jag är stolt över min visdom. Jag låter
min visdom berika världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar