I morse stod jag vid köksfönstret och beundrade solen som steg på en blå himmel. Det gnistrade i snön för det var kallt under natten. Men solen lovade en härlig snösmältardag... i alla fall på den svarta asfalten och mot söderväggen.
Där jag stod och tittade, utan tankar på något annat än att det var vackert...
så kom en skata
och satte sig på fönsterblecket.
Där kikade vi på varandra en liten stund, båda lika förvånade tror jag.
Sedan flög skatan iväg en liten bit och satte sig på marken.
Den var så ren, vacker och oförfalskad. Pigga nyfikna ögon och tittade på mig som om vi var vänner. Och det är vi ju. Trots att jag vet lite fula saker som skator gör. Men, det är deras natur.
Då ser vi vad Solöga skriver om skatan:
Du har förmåga att skapa skönhet överallt just genom att du älskar
det vackra. Min gåva till dig är att skapa skönhet i din värld/världen.
Du skapar skönhet genom att först känna kärlek – eftersom skönhet föds ur kärlek. Skatan kommer som en bekräftelse på att skönhet kommer att infinna sig i ditt liv igen. Med andra ord, har du något du oroar dig över och skatan kommer i din väg, släpp din oro, skönhet kommer att infinna sig. Ditt problem löser sig.
Och jag hade ju önskat att jag hade en bild av skatan på fönsterblecket i solskenet. Men... den bilden ligger på min egen hårddisk (alltså hjärnan och minnet). Det går ännu inte att överföra till datorn... men en dag så fungerar det nog också. Och då ska ni få se på attan, vad fina bilder jag har. Det har jag ju i övrigt också men det är inte alltid man hinner med att ta fram mobilen eller rätta kameran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar