Hur det kom sig att jag fick kontakt med dem vet jag inte. De bara kom. De fick sedan vara med i en släktkrönika jag skrev år 2001, med T:s släkt i Tåsjö. Sedan har de varit tysta och inte påkallat uppmärksamhet.
Nästa gång jag fick kontakt med Karolinerna var i en by nära Åre, i juni/juli 2025. Natten till 28/6 eller 29/6 kom de till stugan där vi var. De travade och vandrade genom stugan. Trampade och klampade. Stöveltramp. Både i takt och otakt. Jag vaknade otaliga gånger av deras trampande och klampande. De hördes mumla och prata emellanåt. Tänkte att detta måste ju de andra två ha hört men ingen sa något om detta. Det var nog bara jag som hörde dem.
Några dagar senare var vi till Handöl, då såg jag att det fanns en utställning om just Karoliner. De var intressant. I alla fall för mig. Vid Handöl gick ju bevisligen den del av hären som kom från den delen av Norge som var närmast. Fick en känsla av att det kom Karoliner lite här och var från norska gränsen på den tiden. De flydde ju från kriget i Norge som gick lite fel.
Nästa gång de uppenbarade sig var näst sista natten i stugan, 5/7. Då levde de inte om lika mycket.
Hemma igen 7/7… morgonen den 8/7 i meditation fick jag rådet av min guide att hjälpa dem till rätt ställe…
för de var fortfarande påtagligt närvarande hos mig.
Jag vände mig då till dem och bad dem att titta efter om de såg Paradiset. När de såg Paradiset skulle de gå dit för att där var deras nära och kära. En efter en lämnade de denna värld.
En berättelse ur verkliga livet.
