Jag som nannat på lilla kudden befann mig i uppvakningsögonblicket hängande fast i sovrumstaket - i alla fall kändes det som så. Hundarna morrade och skällde och rivstartade från sovrummet och sladdade vidare uppför trappan och gastade vid ytterdörren.
Jag hörde att de skrek nåt om att "stick och brinn" och "dra åt fanders" och "vi har stora tänder".
Vad det var som mullrade och bullrade och jagade upp hundarna vet jag än idag inte. Det fanns inget att hetsa upp sig för...
möjligtvis var det min generade granne som var uppe tidigt och stökade. Kanske var han på baksidan på sin altan och rumsterade om. Orkade inte kolla in honom, om det var han. Om han vill böka runt som en grävling på sin tomtbit på baksidan så får han väl göra det.
Eftersom jag hade hjärtat i halsgropen och adrenalinet pumpande så var det bara att skippa fortsatt sovande. Klev upp och frukosterade tillsammans med morgontidningen. Där stod inget av vikt denna dag. Heller.
Originaltexten är från 2004-11-01
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar